Miljonresan

Det känns som om det var evigheter sedan jag lade upp något på bloggen så nu är det definitivt dags. Här kommer lite bilder från det övergivna hotellet i spanien som jag har besökt för andra året i rad nu. Det är lite mer förstört än i fjol men det är fortfarande lika fantastiskt att utforska.

Idag gjordes ett sista besök till Jordberga sockerbruk. I ett regntungt november fick jag se ett sockerbrukssamhälle som nästan är helt utplånat. De gamla fina byggnaderna från 1800-talet är borta, bruket, brandstationen och de gamla arbetarbostäderna. En stor skånsk industrihistoria går inte längre att beskåda. Trots att jag är värmlänning känner jag tårarna trilskas bakom ögonlocken.

Hur kan någon tillåta att utplåna detta??

När jag kommer hem söker jag på nätet. Hittar ingen uppenbar aktuell anledning mer än att det är Danisco sugar som fortfarande äger det hela och har fått tillåtelse av Trelleborgs kommun för att riva. Vad Dansico ska göra med marken är oklart.

Kunde man inte åtminstånde låta det stå kvar tills det oklara blev klart?

Här finns bilder från andra turer till Jordberga då det oklara fick vara i fred.

Jordberga innan demolering: http://miljonresan.blogg.se/category/overgivet-jordberga.html

Efter lite frånvaro från bloggen tycker jag att det är dags att dela med mig av kanske det bästa stället jag varit på. Ett öde hotell på en av spaniens alla öar. Ett gigantiskt komplex alldeles vid en underbar strand. Jag trodde verkligen att drömmen var min närvaro när jag snubblade över denna men det visade sig vara ett sant tillstånd.

Varsegod!

Gigantiskt stort













En möbel som förvillade mig men såg sedan i hotellets beskrivning att det varit ett buffebord en gång i tiden.






Lite skrot.













Receptionen.





Kanske har du haft dina pengar och pass här en gång?























Poolbaren.





Rum 230 skylt har förlorat sin dörr.





Hotellets bokföring samt en o annan livsviktig rumpparkerare.






Fungerar kanske inte i nuläget.


































Inte så fräsch men påminner om en o annan turistdiarre...











Ett fönster från baren in i komplexet.





Helt otroligt ställe. Så stort och så övergivet. Enligt traktens källor så handlade det om ett storhetsvansinne som spårat ur.

Idag är jag sannerligen besviken och ledsen. Jag fick idag reda på att Jordberga sockerbruk håller på att rivas sedan en tid tillbaka. Ett kulturarv utan dess like håller på att gå i graven. Det känns nästan som ett mord på människans historia. Hur kan politiker leva med sig själva efter detta? Snart finns inte ett enda sockerbruk kvar i sverige. Tragiskt.

Lite bilder i ren desperat-nostalgi:



Den gamla fina disponentvillan. Numera jämnad med marken.




Bild över det gamla bruket från håll. Så tragiskt att denna industrihistoria går förlorad.





En av alla vackra byggnader på bruksområdet som förmodligen redan gått sin död till mötes.





Sockerbrukets gamla brandstation. Hela området är (var) som en by, fina byggnader av olika slag och ändamål.





En närmare titt på numera begravna disponentvillan.





Sist men inte minst ytterligare en bild på själva sockerbruket som nu inte finns längre... Bye bye, you will always be in my mind, rest in peace Jordberga.

Mer att läsa om den fasansfulla utplåningen:

SR
Skånskan

Här rivs den gamla brandstationen (Varning för starka bilder)

Idag är en vindarnas dag. Inget kan ju då passa bättre än att återgå till bloggen. Jag har haft paus ett tag men igår frågade en kär nyvunnen vän hur det gick med bloggandet. Tydligen väckte frågan ett behov.

En övergiven folkpark i de värmländska skogarna

God förmiddag alla människor minus denna man!  Stackars, stackars kvinna inlåst i nio år av sin man. Kommer vi någonsin att få se rubriken?

MAN INLÅST I 9 ÅR AV EN KVINNA FRÅN VÄRMLAND

Vad tror ni?

Nåväl, idag är det fredag och jag är på ett synnerligt gott humör, lite åt det där blåögda hållet. Kanske är det en efterverkan av gårdagens givande möte. Jag fikade med en vis dam som levt ungefär dubbelt så länge som mig. Känns fint att ha förunnats en sådan vän.

Fem värmländska tallar av fem till henne!


Detta är inte damen ifråga men det är en annan going. En äkta värmländska som tröttnade på hår.

Läste i Sydsvenskan idag om Malmö för dummies. Ja ni har verkligen roliga ord härnere, kom och tänka på några riktigt roliga.

Mög = Lort
Tocke = En konstig typ av något slag eller en tupp.

(Tack läsare för infon! Är det någon som kan förklara vidare vad som menas med att någon säger så här:
- Du är väl en riktig tocke du?)

Dessa ord kan tydligen också kombineras för riktigt kraftfullhet. Mögtocke. Blir man kallad det så gäller det tydligen att försöka skärpa sig.

Sedan har vi ju erat härliga uttal. Minns en gång som ledde till skratt. För att göra min plikt som duktig syrra ville jag ta reda på en patients matvanor. Jag frågade henne och hon svarade att hon försökte äta gaymat ofta.

Jag blev förbryllad, fanns det verkligen speciell mat för oss gaymänniskor? Tankarna och bilderna  flög runt.... Jag tog mod till mig att fråga och det visade sig att jag missuppfattat. Hon menade GI-mat förstås men på skånska blir det faktiskt gaymat.

Gaymat (skånska) - GI mat (rikssvenska)

Sökte på gaymat på google och fick upp följande bild:


Lånad från:flickr.com/photos/mubarak_al-thani_qtr/259181630

Var ute på en fin picknick i fredags. Fastän jag gillar skrot och trivs bra i oljehamnen måste jag erkänna att bryggan i västra hamnen är som gjord för matintag på kvällen.

Denna bild togs:

Det är fredag och sol. Jag är ledig. Funderar starkt på att bege mig på tur till fots. Det är spännande. Ofta händer det alltid något intressant på mina promenader. Kanske en okänd människa som korsar ens väg och då menar jag inte någon av alla drogpåverkade här kring värnhem.

Detta är verkligen en av Malmös fördelar. Att man kan prata med vem som helst utan att bli betraktad som avvikande. I Rävahiet (svärfars översättning av Stockholm) var det inte så. Jag minns så väl när jag satt på bussen hem från jobbet och den danska busschauffören tog till orda i sin mick. Han vädjade till passagerarna att den som anmält honom för rattfylleri skulle ta tillbaka detta. Han berättade att han faktiskt brukar sjunga när han kör buss och att han gillar att sjunga fastän han är nykter.

Så här många år efter kan jag fortfarande tänka på honom ibland. Han illustrerar lite av dagens samhälle tycker jag. Många har sådant fokus i blicken att nuet och dess spännade möjligheter fördunklas. Människor jobbar hårt för att nå detta fokus när de nått det ultimata fokuset så får de jobba ännu hårdare för att bli av med det. Låter kanske flummigt men det jag menar är den klassiska utbrändhetsprocessen.

Nåväl, det blev ett långt inlägg, märker att jag saknat bloggen och nu har solen ändå gått i moln.

Ett kort på solen. Från syrrans uteplats.

Nu drar sjuksyster till ön för dryga veckan. Ha det jätteskönt alla bloggkompisar i cyber!

Jag antar att man bara kan drömma om att Stina Nordenstam eller Sophie Zelmani kommer till malmöfestivalen... men är Saint Etienne rimligt?


Lånad:www.communigate.co.uk/ne/slaggyisland/php0vZ99A

Så synd att den måste läggas ned. Jag tänker framförallt på missbrukare som faktiskt får hjälp genom soctanterna. Som vanligt, fungerar något bra så ska det läggas ned medan extremt dåligt fungerande verksamheter får fortgå i oändlighet.

I morgon är det fotboll igen. Jag är väldans dubbel till fotboll. Älskar att spela men är inte så förtjust i att titta. Idag har jag gått en match mot en annan fotbollsspelerska. Det är jobbigt när man bara är två men så himla roligt. Jag vann straffläggningen :).

En bild från dagens match:

Tänk att sydsvenskan skriver om det absolut mest spännande jag vet. Övergivet. Här kommer en bild på den gamla läderfabriken i Klippan. Ska lägga upp mer bilder snart.

När jag var liten var jag tuff:

Ett försök att måla kyssande kvinnor: