S:t Lars
Åkte ut till detta gamla hospital i helgen. Jag hade mest tänkt och gå runt i den härliga parken och njuta men helt otippat hittades en övergiven byggnad. Jag har inte lyckats ta reda på vad det är än, så är det någon som vet skulle jag bli jätteglad om denna någon ville skriva ett par rader.
Den övergivna byggnaden. Ser ut som ett vattentorn.
Inuti. Nästan kyrklik med de vackra vita väggar och ljuset som kämpar sig in genom fönstret.
Ur en annan vinkel.
En gammal vev av något slag.
Lösa elkablar. Ofta förekommna i glömda rum.
En gammal kamin.
Av märket Viking från Ankarsrum. Under storhetstiden på det sena 1800-tal, tidigt 1900-tal tiilverkades dessa på Ankarsrums bruk. Ankarsrum är en tätort i Västerviks kommun.
Trappan som jag förvägrades att gå upp i.
Ingången. Fritt fram som ni ser :).
Ett fönster som vittnar om mänsklig glömska.
Ytterligare ett fönster som glömts.
En bänk i anslutning till tornet. Jag tänker att många olyckliga själar suttit här och funderat.
På området fanns en plats som troligtsvis varit en park. Den var överväxt och bestod av en ruin samt flaggstänger med flagnad färg.
En vy över det som en gång varit en park.
Den glömda flaggstången.
En av alla vackra byggnader. Som de flesta på området råder idag annan verksamhet i lokalerna. I denna, en vårdcentral.
Denna vackra arkitektur är slående för hela norra s:t Lars. Området delas i två delar av en å. Det norra och det södra. Från början så vårdades alla dåtidens "obotbara" i asylet på norra sidan. Asylet kallades sjukhus om specialiserade sig på dessa. På södra sidan vårdades de som skulle hjälpas ut i arbete igen.
Liten vy mot den vackra kyrkan.
En bortglömd lyktstolpe.
Typisk arkitektur på södra området. Här satt en gång "de obotbara" idag är många lokaler tomma men det har också blivit en forskningsby. Från obotbar till forskning. Ett kontrasterna ställe om historia och nutid får lov att mötas.
Den övergivna byggnaden. Ser ut som ett vattentorn.
Inuti. Nästan kyrklik med de vackra vita väggar och ljuset som kämpar sig in genom fönstret.
Ur en annan vinkel.
En gammal vev av något slag.
Lösa elkablar. Ofta förekommna i glömda rum.
En gammal kamin.
Av märket Viking från Ankarsrum. Under storhetstiden på det sena 1800-tal, tidigt 1900-tal tiilverkades dessa på Ankarsrums bruk. Ankarsrum är en tätort i Västerviks kommun.
Trappan som jag förvägrades att gå upp i.
Ingången. Fritt fram som ni ser :).
Ett fönster som vittnar om mänsklig glömska.
Ytterligare ett fönster som glömts.
En bänk i anslutning till tornet. Jag tänker att många olyckliga själar suttit här och funderat.
På området fanns en plats som troligtsvis varit en park. Den var överväxt och bestod av en ruin samt flaggstänger med flagnad färg.
En vy över det som en gång varit en park.
Den glömda flaggstången.
En av alla vackra byggnader. Som de flesta på området råder idag annan verksamhet i lokalerna. I denna, en vårdcentral.
Denna vackra arkitektur är slående för hela norra s:t Lars. Området delas i två delar av en å. Det norra och det södra. Från början så vårdades alla dåtidens "obotbara" i asylet på norra sidan. Asylet kallades sjukhus om specialiserade sig på dessa. På södra sidan vårdades de som skulle hjälpas ut i arbete igen.
Liten vy mot den vackra kyrkan.
En bortglömd lyktstolpe.
Typisk arkitektur på södra området. Här satt en gång "de obotbara" idag är många lokaler tomma men det har också blivit en forskningsby. Från obotbar till forskning. Ett kontrasterna ställe om historia och nutid får lov att mötas.
