Miljonresan

Ramlade över denna lilla skatt mitt ute skogarna. Det är något speciellt med ödehus. Det känns som om tiden stått stilla. Känslan var extra stark i detta då allt var lämnat som om ägaren gått för att aldrig komma åter. Mat, kläder, brev och andra saker låg kvar. Det hela blir som ett mysterium. Vad hände? Varför tog ingen hand om detta? Ja, frågorna blir många, kanska för många för mitt blonda huvud.... Här kommer lite bilder.



Ödehuset.





Behöver kanske målas snart.





Mjölkkanna och en dörr som är lockande öppen...





Ett tak som börjar ge vika. Jag vågade mig inte upp på övervåningen trots min lätta vikt.





En underbar lampa.





Gardiner som sett sina bästa dagar.





Lampa.





Tandborstar.





En gammal våg.





Lite kastruller.

På den skånska landsbygden hittade jag denna pärla. Ett äkta svenskt ödetorp. Har genom åren snubblat över många men tyvärr när jag var ung och ännu dummare, och ej förstod att det måste fotograferas. Här är lite bilder:



Visst ser det lite inbjudande ut? Nästan spöklikt....





Ur en annan vinkel.





En solstol invaderad av en växtarmé.




En liten titt i det som en gång varit inomhus. Kändes lite riskabelt att gå här även för en härdad sjuksyrra. Mycket som såg ut att falla ned.





Kökskåpet.





Närbild på kylen. Visst är det ett härligt mönster?





Inga läckerheter i kylen tyvärr, hade hoppats på något riktigt smarrigt ,en ost À la 1967 med en pripps blå hade inte suttit fel på denna utflykt.





Flagnad färg.





I svartvit tappning.