Nykter och glad i Rävahiet
Det är fredag och sol. Jag är ledig. Funderar starkt på att bege mig på tur till fots. Det är spännande. Ofta händer det alltid något intressant på mina promenader. Kanske en okänd människa som korsar ens väg och då menar jag inte någon av alla drogpåverkade här kring värnhem.
Detta är verkligen en av Malmös fördelar. Att man kan prata med vem som helst utan att bli betraktad som avvikande. I Rävahiet (svärfars översättning av Stockholm) var det inte så. Jag minns så väl när jag satt på bussen hem från jobbet och den danska busschauffören tog till orda i sin mick. Han vädjade till passagerarna att den som anmält honom för rattfylleri skulle ta tillbaka detta. Han berättade att han faktiskt brukar sjunga när han kör buss och att han gillar att sjunga fastän han är nykter.
Så här många år efter kan jag fortfarande tänka på honom ibland. Han illustrerar lite av dagens samhälle tycker jag. Många har sådant fokus i blicken att nuet och dess spännade möjligheter fördunklas. Människor jobbar hårt för att nå detta fokus när de nått det ultimata fokuset så får de jobba ännu hårdare för att bli av med det. Låter kanske flummigt men det jag menar är den klassiska utbrändhetsprocessen.
Nåväl, det blev ett långt inlägg, märker att jag saknat bloggen och nu har solen ändå gått i moln.
Ett kort på solen. Från syrrans uteplats.
Detta är verkligen en av Malmös fördelar. Att man kan prata med vem som helst utan att bli betraktad som avvikande. I Rävahiet (svärfars översättning av Stockholm) var det inte så. Jag minns så väl när jag satt på bussen hem från jobbet och den danska busschauffören tog till orda i sin mick. Han vädjade till passagerarna att den som anmält honom för rattfylleri skulle ta tillbaka detta. Han berättade att han faktiskt brukar sjunga när han kör buss och att han gillar att sjunga fastän han är nykter.
Så här många år efter kan jag fortfarande tänka på honom ibland. Han illustrerar lite av dagens samhälle tycker jag. Många har sådant fokus i blicken att nuet och dess spännade möjligheter fördunklas. Människor jobbar hårt för att nå detta fokus när de nått det ultimata fokuset så får de jobba ännu hårdare för att bli av med det. Låter kanske flummigt men det jag menar är den klassiska utbrändhetsprocessen.
Nåväl, det blev ett långt inlägg, märker att jag saknat bloggen och nu har solen ändå gått i moln.
Ett kort på solen. Från syrrans uteplats.
Hemma igen
Ja, så var man hemma igen och ytterligare en sommar har passerat. Det har dock inte bara varit en i mängden, utan det har verkligen varit den bästa sommaren i mitt liv. Jag som hade trott chanserna till det varit ytterst ringa.
Det bästa av allt är att den är långt ifrån slut vilket bådar gott för fler äventyr ute i det fria. Har förstås fotograferat massor. En bild som jag är nöjd med är denna:
Beckomberga sjukhus
